Foderbeta - Diana - Ursus Poly

Produktbeskrivning

Sort: Foderbeta 'Ursus Poly' (Diana) / Beta vulgarisFrö till foderbeta – en traditionell foderväxt som är lätt att odla, skörda och hantera för hand. Denna sort lämpar sig väl för småbruk och ger stora rötter som till största delen växer ovan jord, vilket är tacksamt vid skörd. Vissa låter odlingsplatsen fungera som vinterviste för djuren, som då äter rötterna direkt från marken.Sorten kommer från Polen och ger gul-orange, cylindriska betor som kan väga upp till 6 kg. Den tål torka mycket bra och är inte benägen att gå i blom. Betan tål långvarig lagring och har god sjukdomsresistens. Skörden kan uppgå till 125 ton per hektar.Foderbetor används traditionellt som vinterfoder för bland annat kor, får, hästar, grisar och kaniner. Dock krävs det att djurägaren sätter sig in i rätt utfodring för att säkerställa korrekt näringsinnehåll beroende på djurart. Sorten är särskilt framtagen för att ge optimal foderkvalitet till lantbruksdjur. Med sitt höga energiinnehåll och lättsmälta fibrer är denna foderbeta en utmärkt näringskälla för både mjölkkor, nötkreatur och andra idisslare, vilket främjar god tillväxt och hälsa. Betorna har ett högt sockerinnehåll, vilket ökar foderintaget och gör dem till ett smakligt tillskott i djurens kost.Blasten har liknande växtsätt som sockerbetans, men är högre och frodigare. Foderbetans rot växer sig större än vanliga betors, och endast spetsen växer under jord. Därför får djuren enkelt loss roten från marken. Foderbetor används också ofta som viltåker-/foderväxt för klövvilt.Kan människor äta foderbetor?När det gäller näringsvärde är foderbetor jämförbara med de klassiska betor vi vanligtvis odlar och äter. I Amerika kallas de ibland för Poor Man's Root eller Scarcity Root, vilket kan översättas till Fattigmansrot. De har även använts för inläggningar och ölbryggning genom tiderna. Om de odlas i närings- och mullrik jord kan de skördas tidigt, då de fortfarande är mjälla och godare.Foderbetor har dock högre fiberinnehåll; de grova fibrerna är svårsmälta för människor och kräver därför betydligt längre tillagningstid än traditionella betor. Även smaken är sämre. Men i kristider har de ändå konsumerats i viss utsträckning. Blasten ska gå att ångkoka eller woka för konsumtion.Antal frö: ca 600 stUrsprungsland (frö): Polen